TRAFFIC

Om man läser "Lonley Planet - South East Asia" har de på första uppslaget listat 10 stycken "must see" i Sydostasien. På plats nummer 1 kommer "Traffic" med motiveringen att man kan få se precis vad fan som helst i trafiken. Meningen avslutas med en stillsam lyckönskning till resenären med hopp om att man klarar sig utan smärre olyckor.

Alla som har rest i denna del av världen vet nog vad jag talar om. Vem har inte haft hjärtat halsgropen när man sitter bak på en tuk-tuk eller när taxichaffisen gör en omkörning vid ett krön och obekymrat tvingar ut mötande bil i vägrenen?
Hursomhelst, på Bali hyrde vi en dag minibuss+chaufför som skulle ta oss runt ön. Dagen led mot sitt slut och jag började begrunda det faktum att jag lyckats överleva ytterligare ett antal mil på dessa vägar. Vi kommer då mot en 4-vägskorsning i 50/60 km/h. En normalt funtad (eller svenskt skolad) människa stannar givetvis, men vår chaufför nöjer sig med att tuta två gånger för att uppmärksamma övriga trafikanter om vår framfart.

En ungefär lika begåvad mopedist kommer med full fart in från höger i samma korsning och smällen är ett faktum. Vi hade änglavakt och vår grupp kom undan med att en tjej fick sy två styng i knäet. Mopedisten överlevde med skador i axlar och ben enligt vad vi fick förklarat för oss.

Denna händelse lade givetvis något tung förstämmning över en annars så trevlig utflykt. Vi repade oss dock ganska fort och kunde njuta ordentligt av resterande del av semestern =)


August - en glad men inte särskilt kompetent chaufför.

Höstlov!

Där satt den!

Har varit här i typ 7-8 veckor nu. Känns som igår man landade här. Man har precis lärt sig rutinerna och skolan har precis kommit igång på allvar. Vad gör vi då? Tar höstlov såklart!

Recess week är allt annat än välförtjänt med tanke på hur förhållandevis lite tid man har lagt ned på studierna. Men man är ju inte dummare än att man tackar ja till en veckas ledighet. Så när alla mina singalesiska vänner ser denna vecka som en möjlighet till att stänga in sig och ta igen allt plugg som släpar så sätter jag och Fredrik oss på ett plan till Bali kl 21.05 ikväll.

Bali har fina vågor och Fredrik har en schysst Nikon D9o, så jag tänker mig att en bild av denna typ dyker upp på bloggen om 10 dagar. Vi hörs!

Dagens profiler 15/9-10

Hej!

Eftersom det bor över 4 miljoner människor i Singapore har jag insett att jag måste snabba upp tempot på "dagens profil" om jag ska hinna bocka av allihopa. Därför kör vi två personer idag!

Först ut: Alden Ho

Alden är min nextdoor-granne som brukar hjälpa mig med allsköns problem som uppstår. Exempelvis agerade han IT-hantverkare när min internet låg nere i början av min vistelse här. Han är en mode och-dansintresserad datastuderande kille som vill åka på utbytesår till Japan eftersom han har hört att det finns en sju våningar stor Armanibutik där.

Näste man till rakning: Sho

Sho är bördig från Kobe i Japan. Han pluggar vanligtvis Political Science i Tokyo, men just nu är han precis som jag på utbyte till NUS. Sin blygsamma muskulatur till trots är han en duktig simmare. När han blir stor vill han bli diplomat, han pratar redan nu Japanska, Koreanska, Kinesiska och Engelska så jag antar att han är på god väg.

Alden till vänster och Sho till höger i bild

Vänföreningen Linköping-Singapore

Här på NUS har vi stött på ett antal killar som hade det tvivelaktiga nöjet att åka på utbytesår till Sverige och Linkeboda. Trots vår skepsis verkar det vara nöjda med sin tid på östgötaslätten, jag menar, våra två städer är ju inte riktigt jämförbara på alla plan.

Hursomhelst, dessa gossar är sjukt trevliga och vi har träffats några gånger för att äta lunch, senast idag.



PS

Om nu någon av mina läsare där ute är intresserad av svensk-asiatiskt brobyggande och vill låta sig inspireras mer utöver detta blogginlägg så kan jag tipsa om denna sida: För vänskap mellan Sverige och Demokratiska Folkrepubliken Korea (DFRK, Nordkorea).

Dagens profil 7/9-10

Så var det dags för ännu en av mina grannar här på Sheares Hall. Hans namn är Tam Boon Heng. På grund av sin relativt tunna hårväxt, ett munparti som liknar en mule, utstickande ögonglober och en mage som liksom utgör basen på en kägla så kallas han oftast för Homer.

En gång lär de övriga ha målat honom gul och tvingat honom att gå runt med en donuts i munnen. Han verkar dock ta det hela med ro och har dekorerat sin dörr med teckningar på sin gelike.

Rackartyg i korridoren

Live update:

Mina grannar Giayh och Boon Heng har stulit en flaska vitt vin från okänt ställe som just nu försörjer ca 10 personers fnitterfylla. Stämmningen är uppsluppen, men en tjej verkar ha tagit illa upp ty hon gick precis och skvallrade om regelöverträdelsen (drickandet alltså, inte stölden) för Hao Jun som är prefekt i vår korridor.

Jaja, dom är ju trots allt bara 21..

Att blogga i ett land utan yttrandefrihet

Nu har vi varit i Singapore i en dryg månad. Sakta men säkert börjar man anpassa sig till livsstilen och lära känna landet bättre. Visste ni att Singapore egentligen bara är en kvasi-demokrati? Andra partier är tillåtna, men eftersom all massmedia är statligt kontrollerad så lider medborgarna av någon sorts politisk apati och ingen skulle få för sig att rösta på något annat parti.

Bara det faktum att jag driver en blogg - det nya millenniumets starkaste vapen mot förtryckande regimer - anser jag borde borde placera mig i gruppen av andra frihetskämpar såsom Nils Dacke, Hans & Sophie Scholl och Dalai Lama m.fl.

Valdagen

Idag har vi varit ett stort gäng svenskar på ambassaden och röstat. Noterade att i högarna med valsedlar så var moderaterna den mest utplockade, följt av (S) och därefter kom nog (mp).
Därefter tog vi oss till IKEA och åt lunch och köpte på oss lite knäckebröd och sill. Svindyrt men antagligen värt det.


Dagen till ära har jag lämnat flipfloppsen hemma och klätt upp mig i skjorta och långbyxor.

Sällan har väl halvfabrikat smakat så gott..

Mambo Jambo

Ikväll har vi gjort väldiga framsteg i integrationen till den asiatiska livsstilen. Vi har nämligen gått på Mambo Jambo på Zouk.

Kvällen började som en vanlig utekväll med förväntningar i stil med vanlig utgång. När vi anländer till Zouk (ett av de trendigare ställena i stan) så visar det sig att det är Mambo Jambo-kväll. Detta innebär att i mitten på dansgolvet står ett antal eldsjälar (mellan 1-5 st) som antagligen har spenderat varenda onsdag på Zouk de senaste 25 åren. Dessa är någon form av alfahanar/aerobicsledare som dansar till musiken som spelas, varpå alla dansar efter. Detta ackompanjeras av obskyra 80/90-talsdängor som är så ute att inte ens Mix Megapol skulle få för sig att spela dem.

..och ändå står man där och sjunger med och gör dessa infantila dansrörelser. En upplevelse måste jag säga!